apae

Nu sitter jag mitt i natten på mitt nattjobb långt ifrån där jag egentligen borde vara, hemma med min Emelie. Idag har vi bott tillsammans i 3,5 år och vi har varit förlovade i 6 månader. Det är stort. Nåt annat som är stort är att vi har ett barn som snart ska få komma till världen. Det är hur stort som helst! Snacka om att bli vuxen. Nu är det bara en vecka kvar till beräknat födelsedatum men jag tror att han har det ganska bra där inne i magen och kommer dra ut på det lite extra.

Jag kan tycka att man ska vara nervös nu med så lite tid kvar. Jag känner mig inte nervös, snarare väldigt, väldigt förvantansfull och otålig. Jag vill bara att han ska komma nu! Det känns bra att vi har köpt så mycket saker som vi har gjort men vi kommer säkert komma på saker senare som man bara måste ha och som vi inte har tänkt på. Hela graviditeten tycker jag har gått bra. Emelie mår bra och bebisen trivs där inne.

När jag tittar på bilder av Emelie från olika tidpunkter av graviditeten kan jag inte annat än konstatera hur otroligt vacker jag tycker att hon är. Jag tror verkligen att hon kommer bli världens bästa mamma. Inte just för att hon är så otroligt vacker utan för att hon har så mångra bra egenskaper som jag tycker att en mamma ska ha. Det är kanske därför jag inte är nervös för att jag vet att det kommer vara en enorm prövning men även en stor erfarenhet från dag ett och jag vet att vi kommer klara av allt.

Jag tycker även att tiden har gått ganska snabbt. Det var inte alltför längesen vi bodde på Öbacka och fick reda på att vi skulle ha tillökning i våran familj. Det var inte heller längesen vi för första gången var på ultraljud och såg barnets hjärta slå.

Jag måste säga att jag tror den här sista veckan kommer vara en enda stor väntan. Nu vill man bara att den ska komma. Den fick ju inte komma för ett par veckor sedan men av helt andra skäl. Nu ska jag inte skriva mer. Tack för mig.

Oskar♥Emelie